.♥

Jag tror ingen egentligen känner mig längre. Inte folket som för snart ett år sedan visste allt om mig iallafall. De tror att de vet fortfarande. Och alla som tror att de vet vad jag sysslar med om dagarna för att dom läser min blogg? Saker och ting stämmer inte. Inte alltid om man säger så. Vad händer egentligen mellan alla små inlägg där jag klottrar ner en massa skit om vad jag hittat på. Allt stämmer inte ens där och jag älskar det! Chilleridill har en helt annan betydelse för mig än vad folk tror. Men jag tänker inte ens gå in på det här... för varför skulle jag ge alla ni som tror att ni känner mig chansen att göra det genom min blogg? Äckligt jävla mindre troligt!

Och till alla ser som tror att ni kan köra med mig fortfarande? Jag vet ju vad ni sysslar med. Jag må vara blåst ibland men hey, har jag aldrig berättat för er om mina konster i att spela teater? Ni skrattar och då mår jag bra. När jag skrattar, vet ni om att jag fejkar till hundra då?

Jag berättade igår att jag har börjat skratta med hjärtat igen. Jag gör det väldigt sällan nu för tiden. Men det sker faktiskt vissa tider om dygnet. Då mår jag jätte bra.

Jag saknar en person jätte mycket just nu. En person som jag vet (tror och hoppas iallafall) kommer läsa det här och som tidigare alltid brukade fråga om vad jag menar med allt jag skriver. Jag saknar den personen hela tiden faktiskt.

Och solen skiner. Inte ens det hjälper idag...

PAUS.

Idag har hela meningen med livet kännts som en jävla berg och dalbana. Skönt är det iallafall att jag på toppen nu. Men betyder inte det att en nedförsbacke väntar runt kröken? Jag vill inte ens veta...

Har spelat fotboll under tiden solen gått ner, brottats i gräset och skrattat med hjärtat. Jag gör aldrig det längre. Men idag så. Tack!

Att allt hänger på en enda person visste jag inte. Eller två. Jag vet inte hur jag ska räkna. Det går bra nu. Jag är nöjd nu. Eller inte helt nöjd kanske. Men saker rör sig åt rätt håll. Och det är jag nöjd över.

Jag tror även att jag vet när nedförsbacken kommer föresten. Vi ska till eriksdalsbadet imorgon på idrotten. Den sekunden jag byter om till bikini kommer det. Fan. Jag vill verkligen inte! Våtdräkt. Någon?

Nu ska jag sova och drömma om min älskade bebis som är i polen? på väg ifrån polen? Baby, I miss you! Kom till mamma nu...

Jobbade idag mellan fyra och halv sju. The big guy hade med sig en kompis hem idag också. Fast idag gick det bra. (Pjuuh!). Kompisen var min gamla dagiskompis lillebror och han var ju en glad prick. Vi käkade mat, håvade slemmiga grodyngel och spelade något spel eller vad man ska kalla det när man kastar bollar på en tavla och så fastnar bollarna där så ska man räkna poäng i de rutorna de hamnar i? Jaja, skit samma. Jag förlorade men det var okej, jag var inte uppvärmd eller vill ni höra någon annan dålig ursäkt? Kisarna var 8 år typ och jag förlorade. Det är ju pinsamt!

Gick hem vid halv sju och borde kanske plugga idrott eftersom att det ska in imorgon. Kvällen är bara barnet och jag kan ju ändå inte dra ut och springa så jag har ju mer tid än vad jag är van vid. Klart jag hinner, det gör jag alltid.

Är jävligt trött på skolan just nu rent allmänt men det går bra för tillfället. Blir MVG i matte A om jag får MVG på nationella och det är ju skönt att veta. Jag ska fan klara det! Har även läst 100 sidor i min svenska bok idag så det är lurre där med. Som sagt, det rullar för mig nu för tiden. Sitter dock fortfarande och väntar på någon sorts IG varning i naturkunskap för att jag inte gjort labrapporten. Eller jag har gjort den men jag orkar inte skicka in den och inte verkar läraren bry sig heller. Men det kommer nog snart. Inte bryr jag mig ett piss om det heller? Jag orkar inte lägga energi på det just nu bara.

Ingen orkar säkert läsa men skit samma... det går förövrigt rykten här hemma om att jag har adhd. Det är ju bara att tacka och ta emot mamma. Pappa och jag ska tydligen ta varandra i hand och gå och kolla det. Vi skrattar mest bara åt det. Hon är allt rolig ibland min mamma.

Ha en bra kväll babes!

Jag hatar den känslan som jag får i kroppen när allt bara faller i bitar. Känslan av att jag måste lägga ett tusen bitars pussel för att problemet ska lösas. Ibland orkar man bara inte bita ihop och fortsätta som vanligt. Även fast känslan att bitarna faller är hemsk så kan det i vissa stunder kännas bättre än att försöka kämpa vidare.

...och det är jobbigt, lika jobbigt varje gång.

mamma är borta någonstans med jobbet, syster är (alltid) borta och pappa och jag bråkar som alltid. Kul kväll det här är nu då. Eh, ska kanske sova. Har inte pluggat ett jävla skit idag men veckan började ju nyss så jag har gott om tid att göra... det som nu ska göras? skulle ha gjorts? skit samma. God natt.