Jag vill skratta med hjärtat

Jag tror ingen egentligen känner mig längre. Inte folket som för snart ett år sedan visste allt om mig iallafall. De tror att de vet fortfarande. Och alla som tror att de vet vad jag sysslar med om dagarna för att dom läser min blogg? Saker och ting stämmer inte. Inte alltid om man säger så. Vad händer egentligen mellan alla små inlägg där jag klottrar ner en massa skit om vad jag hittat på. Allt stämmer inte ens där och jag älskar det! Chilleridill har en helt annan betydelse för mig än vad folk tror. Men jag tänker inte ens gå in på det här... för varför skulle jag ge alla ni som tror att ni känner mig chansen att göra det genom min blogg? Äckligt jävla mindre troligt!

Och till alla ser som tror att ni kan köra med mig fortfarande? Jag vet ju vad ni sysslar med. Jag må vara blåst ibland men hey, har jag aldrig berättat för er om mina konster i att spela teater? Ni skrattar och då mår jag bra. När jag skrattar, vet ni om att jag fejkar till hundra då?

Jag berättade igår att jag har börjat skratta med hjärtat igen. Jag gör det väldigt sällan nu för tiden. Men det sker faktiskt vissa tider om dygnet. Då mår jag jätte bra.

Jag saknar en person jätte mycket just nu. En person som jag vet (tror och hoppas iallafall) kommer läsa det här och som tidigare alltid brukade fråga om vad jag menar med allt jag skriver. Jag saknar den personen hela tiden faktiskt.

Och solen skiner. Inte ens det hjälper idag...

PAUS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0