Sometimes all you have do is... cry...

Jag hatar den känslan som jag får i kroppen när allt bara faller i bitar. Känslan av att jag måste lägga ett tusen bitars pussel för att problemet ska lösas. Ibland orkar man bara inte bita ihop och fortsätta som vanligt. Även fast känslan att bitarna faller är hemsk så kan det i vissa stunder kännas bättre än att försöka kämpa vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0