.♥

Idag har jag velat gråta. Gråta tills tårarna tar slut. Vill kunna låta dom rinna. Långsamt. En ensam tår skulle tagit sig ner i mungipan. Salt skulle det smaka. Många tårar skulle falla handlöst ner från mina kinder. Jävla tårar skulle jag tänka. Vad fan vill ni mig. Men jag vet precis. Jag vet precis varför dom faller. Varför dom låter mina ögon svida. Varför dom låter mina tidigare torra kinder fuktas.

Men jag kan inte. Jag kan inte gråta. Inte förräns nu. Seriöst. När jag skrev ovanstående rader började det svida. Försöker faktiskt hejda mig själv. Nu vill jag inte gråta. Inte när det väl sker. Hur svag är man inte när man gråter tänker jag. Och precis så funkar det. Varje jävla gång. Jag övertalar mig själv att ta mig samman. Jag är inte så svag. Jag är inga jävel som låter mig falla.

Men sen ångrar jag mig. Jag vill så gärna. Jag vill så gärna bara låten skiten ta över för ett tag. Ett litet jävla tag med tårar. Hur svårt kan det vara. Men jag är inte svag. Jag är för i helvete inte svag.