.♥

Hej och välkommen till Sveriges, eller vi kan lika gärna säga Världens, absolut sämsta och meningslösa blogg.

Förut när jag hade läsare på bloggen fick jag mycket komplimanger om att jag var bra på att skriva. Jag kunde underhålla. Idag är det ett annat kapitel. Fast egentligen är det inte det. Förr var jag oerhört sarkastisk om allt dåligt som skedde. Jag gjorde skit till skämt vilket jag nu vid närmare eftertanke faktiskt var lite jobbigt.

Jag ville inte göra hemska saker roliga och att folk då skrattade åt det. Jag ville berätta hur jag mådde men jag vågade inte. Jag ville skrika men det var lättare att skratta. Jag ville förklara så mycket men jag kände inte att någon skulle lyssna. Eller egentligen var det så att det var för många som skulle veta och jag visste att ingen skulle bry sig på riktigt.

Ibland kan jag läsa min blogg och låtsas som om jag inte vem som skriver den. "Vilken sorglig människa", brukar jag tänka. Men det är inte så. Egentligen är jag inte så deprimerad som man kan tro. Men jag har alltid haft lättare att skriva om negativa saker än om positiva.

Jag vet inte vad jag vill komma fram till men nu jag jag skrivit av mig lite. Och jag längtar, längtar så oerhört till studenten. Ett kapitel avklarat.