.♥

Är skapligt glad över att Kent släppt nytt faktiskt. Deras musik tillhör en del av mig och mitt förflutna. Musiken har orsakat sprängda trumhinnor vid flera tillfällen och även gett många tårar. Men framför allt har musiken var ett jävla stöd för mig. En stadig jävla pelare att luta mig mot.

Just nu i mitt liv så känns det faktiskt fel att lyssna på dem. Även fast jag har ett stort behov av en pelare så får jag minnen visade framför mig med bilder av saker jag inte vill se. Saker som jag redan släppt. Jag har redan redigt ut dessa saker men att höra deras musik (som är väldigt easy to recognize) så får jag upp samma känslor.

Det hela blir allt annat än bättre av att jag har mycket utav samma känslor inom mig igen. Samma tankar som jag för snart ett år sedan lyckades bli av med. Men när det inte händer något blir jag rastlös och tar genvägar.

Men jag vill inte sticka under stolen med att deras musik är den absolut bästa som finns. Den har räddat många dagar, kvällar och nätter. Har gett så jävla många tårar men även torkat minst lika många. Jag är tacksam för ett band faktiskt och bryr mig inte om hur töntig jag lär låta just nu.

Sån är jag.