me, myself and I



över förväntan
Men eftersom att den passar som handen i handsken
inom mig, djupt in, så kunde jag inte låta bli. Aldrig...
ensamvarg
Även fast jag bryr mig så är det en liten del av mig som säger åt mig själv att bara skita i alla för jag ändå inte får ut något av dem. Hur hemskt det än låter som kommer jag alltid känna så. Jag klarar mig bättre själv.
Har spikat tatuering, nu fattas bara pengarna. Och modet.
panic at the disco
jag har ångest över min framtid. ångest över att mina betyg inte tar mig dit jag vill och högskoleprovet gav mig allt annat än en push i rätt riktning. vad gör jag nu?
jag tror jag behöver luft att andas. luft som ger mig ny ork och ett nytt hopp. gärna en väg åt min framtid också, som en liten bonus för att jag tog mig i kragen och spenderade åtta timmar på något som inte alls hjälper mig. inte på långa vägar!
varför inte skada sig själv när man redan skadad?
Men jag tror det är ett sätt för mig att hitta mig. På ett litet sätt hitta något som är jag. Det är så jävla svårt just nu måste jag säga.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kämpar vidare i livet för det gör jag. Med vissa gamla destruktiva handlingar tillbaka på min världskarta. Inte vad jag behöver. Inte när jag varit så duktig.
Och jag bara går vidare i livet, som vanligt. Lite erfarenhet rikare, lite lägre sjunken. Men jag går vidare ändå i livet. Jag tänker inte stanna där jag är någonsin. Aldrig. Aldrig på min världskarta.
nytt
Hide and seek
inte riktigt som planerat. Och, varför sådär?
Varför så hårt? Varför utan att säga något?
min mamma, min fina fina mama♥
"Jag ser att du inte mår bra men jag vill inte säga något för att jag vet att det skulle göra ännu ondare då", ett exempel på hur fina ord hon får ut sig. Hur jävla bra är hon inte?
Igår kväll fick hon ur sig ännu en kommentar. Hon vet allt, även fast jag inte säger något. Hon ser allt, precis som alla andra, men skillnaden är att hon är den enda så tar striden. Mamma är den enda som kan framkalla tårar. Men bara av en anledning, för att hon är:
Min mamma, min fina fina mamma ♥
bilden..
..säger mycket.
jag har världens bästa mamma. ♥
Vill tacka...
...Jennifer för att hon förstår och hjälper till. Även fast det inte riktigt blev som vi ville så var hon ett bra stöd.
...Nike även fast han kanske inte riktigt kom med dom bästa tipsen men jag förstod vad han menade. Också för att han vill vara med mig ikväll för att få mitt liv lite lättare och roliga för en kväll.
...Emelie för att hon ställer upp även fast jag vet att hon inte vill!
...Jessica som alltid får en på bra humör.
Ni är guld värda ♥
När man tror att det är dags att resa på sig kommer det som en knuff och så sitter man där igen. Jaha kan man tänka sig. Det var inte dags än. Dags att resa på sig.
Världens längsta rubrik men det bjuder jag på. Det är ju ändå bara jag som ska läsa skiten.
Studiedag idag och det känns helknas måste jag påstå. Vaknade klockan 9, för två timmar sedan, och kände mig helt förstörd. Vilken jävla natt det var. Somnade iskall med ett hjärta som slog dubbla slag och vaknade kokhet med samma bultande hjärta.
Fick kanske 20 ord innan jag somnade, inte alls dom jag velat läsa... Så långt ifrån men ändå så nära.
Men jag ska ta pinnen ur röven och se vad fan som händer. Hoppas på det bästa men har en känsla av att det fan kommer bli något helt annat.
Nu blir det packa väskan och dra på sig något varmt (det är fan 7 grader ute!) och sedan bege mig till gymmet. Efter det blir det jobb och hoppas på att jag är pigg efter så mami och jag kan övningsköra. Körkort nästa!
"You took my breath away och jag vill aldrig hämta den"
Men efter ett tag gick det lite överstyr och jag kände att fyfan vad bra jag har det jämfört med personen i låten. Vad klagar jag på.
26/9
Har annars en helt okej dag för ovanlighetens skull. Senaste har varit jävla berg och dalbanor men jag tror allt börjar falla på plats på något sätt. Som om jag vant mig. Vant mig vid ett helvete.
Nu blir det cykla till friskis för att köra ett medelpass, får se om det är så kul som vissa tror.
CIAO MALIN. DU FÖRTJÄNAR BÄTTRE... BÄTTRE AV ALLT! Kom ihåg det
let me be your supernova
Sen då, är det okej att vakna när man egentligen börjar skolan trött som ett as och sedan en timme senare somna igen för att tillslut somna i solariet innan man somnar igen hemma.
Pigg tjej som skulle steka plättar idag åt mina sweeties idag. Grappen brände fingret på stekpannan som vanligt, att han aldrig lär sig. Somnade nästan i deras nya jävligt fräscha soffa också när kidsen spelade Wii (jag får ju inte vara med då).
Om inte mami hade hämtat mig på huddinge sjukhus hade kvällen slutat med att jag frusit ihjäl och kommit hem som ett åskmoln. Men mysmamma är bäst så det är coollungt på alla plan.
Hoppas kvallen på Hannah Montana filmen som kommer inom 10 är helnice så jag kan avsluta min kväll med att lära mig lite inför nästa tisdag. Måste imponera på L lite känner jag. Längden på mitt hår är ju liksom inte lika coolt långt som alla andras tydligen.
01.10... 01.10!
beeeeeeeebiboooooooooooo ♥

hallelujah
Men jag kan inte. Jag kan inte gråta. Inte förräns nu. Seriöst. När jag skrev ovanstående rader började det svida. Försöker faktiskt hejda mig själv. Nu vill jag inte gråta. Inte när det väl sker. Hur svag är man inte när man gråter tänker jag. Och precis så funkar det. Varje jävla gång. Jag övertalar mig själv att ta mig samman. Jag är inte så svag. Jag är inga jävel som låter mig falla.
Men sen ångrar jag mig. Jag vill så gärna. Jag vill så gärna bara låten skiten ta över för ett tag. Ett litet jävla tag med tårar. Hur svårt kan det vara. Men jag är inte svag. Jag är för i helvete inte svag.
inga fina minnen men en jävligt bra låt.
tears don't fall, they crash around you
Men jag är inte så jävla svag just nu. Där ljög jag mig själv rätt upp i ansiktet. Jag är svagare än jag någonsin varit. Det här är något nytt. Det här är en känsla jag aldrig känt... men jag vill inte säga att allt är åt helvete. Nej fan. Då skulle jag ljuga ännu mer.
Om några dagar får jag mitt svar. Då får det antingen bära eller brista. Om jag då skulle falla så vet jag inte om jag orkar resa mig. När man redan nu nästan ligger platt på marken och känner att en enda sak håller mig från att ligga där som en platt fisk på marken så har man mycket att hoppas på då det är just svaret som både är min räddning men kanske även min död.

Chris Decay - Hold tight